Ibland klarar jag av det, men för det mesta låter jag bli. Att lyssna på denna låt är tufft för mig för den drar mig tillbaka, den får mig att se tillbaka. "Var inte ledsen för att det är borta, glädjs för att det funnits." sa en inre röst till mig.  Jag förstår inte själv att jag klarade detta, att idag står jag på egna ben och kan klara mig själv utan att du ska finnas vid min sida och "rädda" mig från allt ont som du en gång gjorde, absolut så känner jag lika trygghet hos min nya karl, men idag kan jag stå på egna ben, säga ifrån och ta hand om mina egna problem. När du fanns vid min sida var det bara du som räddade mig från allt ont och om du inte fanns där blev allt fel, jag var vilsen och rädd att folk skulle tycka si&så, men med 3 år med dig kan jag inte mer än tacka dig att du visa mig rätt och fel, men jag är stark som människa idag efter allt som hänt och det är jag tacksam för. Du kommer alltid vara en vän som är mig nära hjärtat även fast vi inte finns hos varandra som förr. Även fast vi inte ringer varandra varje dag och ses varje dag så menas det inte att du försvunnit.

Detta är inget dåligt, detta är inget "Jag vill tillbaka." detta är något jag känner inom mig, en ex-pojkvän till mig som var min första riktiga kärlek som höll i 3 år och det känndes som det var igår fast det var ca 2 årsen vi gick skilda vägar. Och spenderar man 3 år med någon som var ens allt och man umgicks dagligen så finns det mycket minnen, minnen som alltid finns där! Man har alltid ett band kvar till den personen. Jag skulle kunnat dö för han då vi var tillsammans. Sen skulle vi gå skilda vägar, och orsaken var inte otrogenhet eller att vi slutat älska varandra, men vi var unga, är unga och vi var med varandra för mycket och vi sa "Om det är menat så går vi tillbaka till varandra." Efter att vi gjort slut sågs vi ca ett halv år om inte mera, vi kunde inte riktigt släppa varandra, men en dag var det dax att gå vidare att stå på egna ben. Jag var som död, jag låg i min säng och grät och kunde inte fatta att han inte fanns vid min sida, kanske det västa jag vart med om, den känslan kanske du aldrig kommer ha, ett hugg i ditt hjärta som blir ett stort svart hål som inte vill läka. En tom själ. Men en dag vakna jag upp och kände mig starkare än någonsin, det var som från att krypa till att lära sig gå, det var svårt till en början men kämpar man så går det alltid. Klart som fan att det var svårt att klara sig själv när man har haft en person som alltid funnits där för en?

Jag kan bli så less på vissa personer som säger, du har inte kommit över ditt ex? För mig finns inte de ordet, vadå kommit över? Klart som fan att jag inte vill glömma dom där 3 åren med han, klart jag inte vill glömma Robin johansson? Som jag ser det, det var då och nu är nu, jag har en ny underbar kille vid namnet Robin som jag älskar mer än något annat och kommer inte på frågan att jämföra, dom är kompisar och min nya karl kan bli lite små sur om jag skulle nämna eller prata med mitt ex med det är vell helt normalt? Han är vell lite rädd. Men jag vill inte tillbaka det handlar inte om det, låt mig ha mina minnen kvar för dom var fina, det handlar inte om att komma över sitt ex, för ni kommer alltid ha ett band till varandra. Som jag kommer ha mitt till han och att vi är vänner idag är bara så skönt eftersom att många ex hatar varandra, men jag glädjs åt mitt ex. Så till er "Komma över sitt ex" det finns inte för mig. ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Han är en fin människa, varför ska han glömmas frågar jag er? Lyssna på denna ljuva cover. Jag kan dö för den, den finns när mitt hjärta.