(sjukt långt inlägg, måste skriva av mig lite & få tala om att allt går bara om man kämpar)
fick en kommentar idag som löd: hur mår du idag efter alla år som du berättat att du mått dåligt över? av: marie

detta inlägg nedan skrev jag på min bdb den 19 maj 2010! jag kanske skrev lite för privat, men ibland behövs det med, skriva av sig lite! jag gillar att se tillbaka det gör mig glad, det som gör mig ännu mera glad är att jag är så in åt helvete stolt över mig själv att jag har gått igenom detta & idag är jag så stark som person, kan tycka att alla måste få vara med om detta en gång i livet för att förstå hur mycket kärleken kan påverka en, vara på botten sen klättra sig upp igen, tackar dig robin johansson för det! finns en hel historia på tre år, huua va svag man var som person, lyssna bara på andras tycke ! jag var den mest blygaste lilla flicka som varken visste in eller ut, lyssna bara på alla andra & sen gjorde jag som dom sa, varken om det var rätt eller fel! osäker som en lite tuss, skolan gick åt helvete & det ända jag brydde mig om var att få vara med min pojkvän, han var allt! en första kärlek som kommer ha en plats livet ut, ett förhållande på tre år sen pangtjoff en dag så var det över, man fatta inte man ville inte inse, jag var svag, ville bara ligga i sängen & gråta, orka man skolan? orka man träffa vänner? jag har aldrig i hela mitt liv vart med om denna smärta, det var den sjukaste och den mest ondaste smärta jag någonsin vart med om, folk som vart med om samma förstår ni andra anar inte, som att ditt hjärta ska sprängas och du lever i sorg, du lever inte!

nee fyfann va depp det blev nu, men till saken nudå, hur jag mår idag? bättre än någonsin eller det finns vell dagar jag vill bara ligga i sängen och gråta och dagar då jag är världens lyckligaste, men eftersom jag har världens bästa vän vid namnet mathilda holmqvist så kan man inte vara mer än lycklig, hon hjälpte mig på så många sätt, hon drog med mig på saker jag aldrig skulle våga, jag vakna bara upp en dag och kände mig som världens starkaste person, jag träffa underbara människor och levde livet, det var sjukt underbart, visst så saknade jag alla dagar med han, men vi var/är vänner, så vad kan vara bättre? att ha en vän som visste allt om mig, kände mig från topp till tå? jaa det blev perfekt, jag trivdes som singel och ville knappt hoppa in i ett förhållande sen, simon fäger var en stor del i mitt liv, tyckte om den pojken så mycket, än idag han är en underbar vän även fast man inte ses om dagarna! jag skiter totalt i vad ANDRA tycker om mig, jag skiter totalt i hur folk vill att jag ska vara, jag är jag och idag är jag starkare än någonsin. jag trivs med den jag blivit och vill inte ändras. den 12 september 2009 börja ett nytt kapitel i mitt liv med världens finaste kille robin järnberg, folk snacka mycket om "hur kan du bli tillsammans med ditt ex kompis? är det för han också heter robin också?" jo men visst hörrni, så vare precis? nääej i helvete heller, jag visste att dom spela i samma lag, men visste inte att dom var "vänner" på det sättet, jag fastna för han och han för mig, mitt ex sa till mig att det var helt okej även fast han inte tyckte det innerst inne, jag tog ett beslut och det blev ju det rätta tillslut? r.johansson är glad för min skull idag att jag är lycklig och har det bra, vi är vänner och jag har min prins kvar r.järnberg helt rätt.

---

 
detta inlägg skrev jag i maj 2010! första texten är skriven av michaela forni, men den stämmer som tusan! Vissa människor blir bara ett kapitel i ens liv. Vissa längre, andra kortare. Man inser i efterhand att vi var aldrig menade för varandra, han var inte mannen i mitt liv, min prins, den som skulle rädda mig från den ensamma vardagen. Man trodde det för en millisekund eller flera år. En natt ibland flera. Man avslutar ett kapitel med en tår eller så, det är alltid ett sorgligt täcke över avslut. Sedan blir det många sidor av ingenting alls egentligen tills ett nytt spännande kapitel tar fart. Jag undrar hur det kommer se ut när allt är över. När alla kapitel är skrivna. Vilka som återkommer, sida efter sida, och vilka som försvinner utan förklaring. Varje gång man träffar en ny människa hoppas och tror man att det namnet aldrig kommer sluta skrivas i boken om mitt liv, men allt som oftast blir det så ändå. Namnen försvinner och ersätts med nya. Det är väl så man lär sig om livet och människor. Det är väl också det som är spännande med livet, man vet aldrig hur nästa kapitel kommer att se ut eller hur det som skrivs nu kommer att avslutas. Det viktiga är att boken, när man är inne på sista sidorna slutar lyckligt. / michaela forni

folks det stämmer så bra in lixxom, han var inte min prins trots allt? även om det gick år & månader tills kapitlet fick ett slut! man blev ensam om kvällarna, rädd för vad nästa dag skulle ge mig för svar .... nätter då man somna i tårar och ett hjärta som var så brutalt trasigt, man visste varken in eller ut, och det ända som kom upp var "varför?" man ville inte inse man ville bara somna och vakna upp nästa dag som om det vore den värsta madrömmen som inte ens kunde existera i verkligheten, men sen kom slaget, det var dax att inse, det är borta nu, dax att stå på egna ben, det var som att börja lära sig gå igen från att man krypit så länge. hade ändå ett ljus i mitt liv, min bästa vän mathilda som hjälpte mig igenom det svåraste, alltid en axel att gråta ut på, känns som att livet inte vore detsamma utan henne. vi fick våra äventyr som kommer sitta livet ut!

jag var rent av en blyg liten tjej, men det ändrades ganska fort när jag fick stå på egna ben, vågade och tvekade inte, finns saker jag ångrar idag men även de saker jag är stolt över, man lär sig av sina misstag! träffade vissa idioter till killar och vissa hur underbara somhelst, ibland går det inte hela vägen bara! träffa nya vänner & nytt folk, gjorde hel tokiga saker runt om i sverige, som alltid kommer sitta kvar hos mig.tills en dag! dagen då jag träffa MIN prins, han som alltid håller om mig om kvällarna, han som ligger och kolla på mig på nätterna och säger hur fin jag är, han som lyfter upp mig i famnen när vi ses , han som ringer när han jobbar och säger att han saknar och älskar mig, han som alltid lutar sig till mig i bilen och vill ha en puss, han som alltid håller mig i handen vart vi än går, han som alltid håller om mig i kön på affären och säger att han är den lyckligaste killen, han som vaknar upp mitt i natten och pussar på mig och säger fina saker, han som säger några extra gånger att han älskar mig, han som har de finaste leende och kropp!

han som är MIN prins så länge kärleken tillåter, robin järnberg ♥ vad jag vill säga folks, en dag kommer ni hamna på botten få ett helvete och såras, men kämpa er upp till ytan igen, det är svårt tror mig, men i slutet står ni där med er nya prins och är världens lyckligaste tjej igen! finns alltid en person för dig som var lika ensam som du var, deppa inte för nått som vart, glädjs för att det funinits! / susanna wallin

idag har jag haft min prins i 1 år 4 månader & 23 dagar, jag älskar han mer än någonsin, vi har egen lägenhet en katt som är som vårt lilla barn, kan man ha det bättre? dom är mitt liv & jag är sjukt glad för det! jag skriver sjukt privata saker här, men det känns bra att få skriva av sig och många som läser av mina vänner vet redan denna historia & det är bara minnen man ser tillbaka till detta är inte i NUET!  
p u s s   f i n a s t e   n i