Min största rädsla

Lite efter kl 15.30 läste jag att ett flygplan krashat i ryssland med ett hockeylag, 42 av 44 dog, dem trodde den svenske målvakten Stefan Liv var med men inte helt säkert. Jag hoppades att han var en av dem 2 som överlevde, efter 20 min läser jag, "Stefan liv var med i planet och är en av dem döda" Det hände liksom nyss, en av sveriges stoltheter, en fin kille som säkligen bad till gud att dem skulle överleva fallet. Jag är en sån känslig person så jag sitter och gråter, gråter åt han och hans lagkamrater som dog i sina unga år och fick inte leva livet ut.

Ni kanske inte vet, men den största rädslan jag har är att flyga flygplan. Min familj och mina vänner tjatar alltid på mig och säger, "tror du att du är mer säker i en bil? du kan inte vara mer säkrare än i ett flygplan?" Jag hatar att dom säger så, jag håller fan inte med. Även om det inte händer allt för ofta och det dör 1000 tals i bilolyckor, jag har den ondaste känslan för flygplan. Jag får en kall känsla, jag gillar inte flygplan och hur den känslan känns i kroppen. Jag gråter vid varje start och landning, när vi flög till Thailand tog jag upp bena och trök ner huvudet mot knäna och satt en filt över huvudet och hade tårar upp i halsen. Min syster och bror trodde jag skämta, dem skratta och tyckte jag var töntig, sen skulle vi ta ett litet flyg från bankok till krabi och när vi väl vaar uppe i luften säger min syster, "kolla vingen, en bit lossna och kolla luckorna som gunngar" Jag höll på dö, skrek och grina tills vi landat. Ni anar inte hur hemsk känslan är.

Nu i Juni-Juli när jag och min pojkvän flög till Turkiet var en resa jag älska men flygningen? I starten krama jag om han så hårt att han knappt kunde andas själv, mina händer var kalla och svettiga. Varje gång planet skaka till vilket är rätt ofta så höll ja i mig i stolen framför och satt mig rakryggad och kolla runt som en galning i planet om allt var okej. Hota min fina pojke att ta ner den där saken för fönstret så man inte såg ut, han retades en gång och öppna och då slog jag han så hårt jag kunde och la mitt huvud i hans knä och somna pang tjoff, helt sinnes. Jag låter som ett psyko va? Men jag är bara rädd, rädd att dö och falla, inte så konstigt va? Vår landning var påväg att bli en krash, vill inte ens prata eller bli påmind om den, jag har aldrig varit räddare.

Min morfar ville bjuda mig på en resa nylligen, men jag tacka nej, kommer inte klara av det, att flyga så nära på den resan jag var iväg på. Det bästa jag vet är sol och bad och komma utomlands men ju äldre jag blir ju värre blir det med flygningen. Jag ser upp till er som älskar att flyga jag gör verkligen det, jag önska att jag kunde älska det med. Jag har sagt det förr och säger det igen mormor, jag skulle bilat ner 5 dagar hällre än att flyga ner till Turkiet igen. Men jag vet ju, för att ta mig nånstans i världen så måste man flyga, och jag vet det kommer bli fler gånger jag flyger, många fler. Men nästa år kanske jag och min pojkvän bilar ner till Kroatien, låter bra!

                               





Kommentera inlägget här
Tankar & funderingar 2 kommentar(er)
2011-09-07 · 18:33:38




  amanda af berglund

läste de jag oxå, fan va hemskt!

tycker faktiskt om å flyga, vet inte varför. Men jag måste erkänna att varje gång de gumpar till så blir man ju lite fundersam.



Tänkte förresten oxå ge dig ett pluss i kanten, om någon annan hade skrivit så där mkt tex hade jag aldrig orkat läsa mer än två rader. Men nu vart jag fast. Brukar bara kolla på bilderna på bloggarna och typ läsa när dom skriver nå litet. men inte din blogg, näpp, den LÄSER jag. Du är duktig på att skriva :)

2011-09-07 19:27:47 http://afberglund.wordpress.com
  Sofia

Tycker heller inte om att flyga. Älskar att läsa din blogg! :)

2011-09-07 19:50:25



Namn:


Mail:


Blogg/url:


Skriv:


Spara mina uppgifter